Linda Karhinen framhåller i Hbl 2.7 att det senast 2015 skall vara en självklarhet med både samlokaliserade skolor och skolor som ger grundläggande utbildningen delvis på finska och delvis på svenska oberoende av elevens modersmål. Detta skall ske genom en lagändring.

Karhinen glömmer det faktum att ett modersmål är mycket mera än ett kommunikations-medel. Modersmålet är inget fristående redskap utan det är den viktigaste delen, kärnan av vår identitet. Därför är rätten till en egen skola på eget språk en fundamental rättighet för en minoritet. Ingen skall tvingas tillhöra ett upptagningsområde för en språkmixad skola. Om någon önskar experimentera med sina barn så bör detta skötas i privat regi. Den grundläggande utbildningen innebär betydligt mera än inlärning av teoretiska ämnen och deras terminologi. Den genomsyras av en bakomliggande anda av förtrogenhet med den egna kulturen och historien. Enligt Utbildningsstyrelsen skall den dessutom ”stödja varje elevs språkliga och kulturella identitet och modersmålsutveckling”. Målet är att den finländska grundläggande utbildningen skall ge eleven en trygg identitet. Om jag behärskar franska språket på modersmålsnivå gör detta mig inte till fransman.

Det finns många obesvarade frågor kring tvåspråkighet. När är man tvåspråkig och finns det en tvåspråkig identitet? Vad är en tvåspråkig skola? I vissa länder anses en skola tvåspråkig om de första tre årens undervisning sker på ett språk för att sedan övergå till ett annat språk. I andra länder är undervisning 50/50 eller 1/3 av undervisningen på ett språk följt av 2/3 på två språk betraktade som tvåspråkiga skolor osv. I New Brunswick, den enda officiellt tvåspråkiga provinsen i Canada (engelska/franska), fanns tidigare tvåspråkiga skolor men de upphörde efter krav från de fransktalande föräldrarna eftersom skolorna steg för steg, gällande såväl administration som undervisning, övergick till det officiella majoritetsspråket. Efter det har New Brunswicks allmänna skolor antingen engelska eller franska som undervisningsspråk. Ibland lyckas tvåspråkiga skolor bättre men då i regioner där det officiella minoritetsspråket är större än 50 % av befolkningen, t.ex. i spanska Katalonien.

I de flesta länder där det finns tvåspråkiga områden finns en stark tendens att minoritetsspråket ersätts av majoritetsspråket. Detta inträffar eftersom minoriteten ofta är tvåspråkig medan majoriteten sällan är det. Jag antar att det allmänna språkförhållandet i metropolområdet är sådant att de svenskspråkiga är tvåspråkiga medan de finskspråkiga har isolerat sig. Istället för att börja experimentera med tvåspråkiga skolor i vårt allmänna, internationellt högt rankade skolsystem bör strävan i första hand vara att göra finsk- och svenskspråkiga skolor jämlika. Det är ett beklämmande faktum att svenskspråkiga skolor och deras elever redan från förskolan utsätts för en diskriminering som satts i system. Sakkunnigorganet ”Rådet för utbildningsutvärdering” som utvärderar utbildning för Undervisnings- och kulturministeriet uttrycker det som att de svenskspråkiga skolorna löper en uppenbar risk att försättas i en ”ojämlik position” vad gäller föråldrade läromedel. De svenskspråkiga skolorna bör åtnjuta samma ypperliga läromedelsutveckling som de finskspråkiga.

Hans Göran Rosenlund
ordförande för Finlandssvensk samling

(Införd i Hufvudstadsbladet den 10/7 2014 – här med författarens tillåtelse)